MxMo CX: Vinegar // Cheree Cheree

Hooray! Mixology Monday is back after a two month gap and the theme this time is Vinegar. Adam, of the Mr. Muddle blog, is hosting the event. Go over there and read his announcement post to get this theme explained.

On a lunch break, a couple of weeks ago, I picked a whole lot of cherries from a tree outside my work. I came home, put them in the fridge and forgot about them until I reached for the greek yoghurt only to find a bucket packed with past-their-prime cherries. Making a shrub seemed like a good idea.
On the Reclaiming Provincial blog, I found an interesting recipe for a cherry balsamic shrub and the results were great. The shrub is rich in flavor (and color) and has a little extra kick from black peppercorns.
The Cheree Cheree is dominated by ginger and maraschino-like notes of german kirschwasser. The shrub makes a nice accent without being overwhelming. Little goes a long way.
Cheree, Cheree is the hook from, well, Cheree by electro-punk pioneers Suicide. It's the Je t'aime... moi non plus of industrial music and Suicide's 1977 debut LP is truly one of the best albums ever recorded. The duo's singer passed away earlier this summer. So I raise this collins glass and say: Thank you for the music, Alan Vega.

Cheree Cheree

2 oz. kirschwasser
½ oz. lemon juice
½ oz. cherry balsamic shrub
tps. simple syrup
2 oz. ginger ale

Combine kirschwasser, lemon juice, shrub and syrup in a shaker and fill with ice cubes. Shake and strain into a collins glass filled with ice cubes. Top with ginger ale and stir lightly. Garnish with a slice of lemon and maraschino cherries.

Fruktstund: Blåbär

Nämen, titta! Efter ett års frånvaro är fruktstunden tillbaka med något som definitivt är ett bär. De horribla väderförhållanden som skakat landet "sommaren" 2015 har i alla fall gjort skogarnas blåbär stora, mörka och smakrika. 

Jag älskar blåbär. I yoghurt och paj, som sylt och saft eller bara direkt från riset. Det trista är att plocka dom. Jag hade tålamod till ungefär en halvliter den senaste gången och min rygg var inte direkt överlycklig. Men det får det vara värt, för det är bara nu på året som det är någon mening att äta blåbär. Djupfrysta bär lämpar sig fortfarande för smoothies och smulpaj, men inte mycket mer än så. Och vindruvsstora färska blåbär för 49 kr per plasttråg mitt i vintern... Vem försöker du lura? Dom smakar ingenting. Ingenting alls.

Jag har inte riktigt utforskat blåbärets användningsområde i drinkar än, men det verkar vara begränsat. Kanske för att dess stora smak krossar allt motstånd och man kan lika gärna ta ett glas blåbärssaft istället (inte mig emot, egentligen). Skalet är inte heller särskilt drickvänligt och bör muddlas mycket försiktigt om bären ska användas färska. 

Förresten: Våra blåbär (Vaccinium myrtillus) kallas billberries på engelska. Odlade amerikanska blueberries tillhör samma släkte och smakar snarlikt, men ack, same but different.

Blueberry Rum Smash

färska blåbär

2 cl citronjuice

1 msk råsocker

4½ cl vit rom

1 klunk ginger ale

Täck botten på ett dubbelt rocksglas med blåbär. Fyll på med citronjuice och råsocker och muddla bären försiktigt. Fyll glaset med krossad is och häll i rommen. Toppa med ginger ale och servera med en drinkpinne att röra med.

(Recept från The Kitchn.)

Bologna Highball

Jag spenderade nyligen en vecka på Sardinien och gjorde saker som en turist gör i Italien; till exempel storkna på ost och salsiccia innan middag och prova beska drycker. Vi vet nu att amaro inte är ett kärleksord på latin, utan betyder bitter på italienska och sammanfattar ett brett spektrum smutsbruna likörer som smakar konstigt och kantigt. Så Jägermeister, Gammel dansk och Unicum faller visserligen under samma rubrik, men det är i Italien det stora utbudet finns. Många är obskyra och etiketterna är allt annat än stilrena.

Den som följer Kitchen Shamanism kanske minns mina första stapplande steg med Punt e Mes och Fernet Branca. Sedan dess har jag blivit vuxen och förstått att livet behöver vara lite bittert. En av souvenirerna jag tog med mig hem från ön var en flaska Amaro Montenegro. Den härstammar inte det minsta från Sardinien utan tillverkas i Bologna. Här är det bittra inslaget ganska tillbakadraget och ger rum för torkade apelsinskal och kryddor som uppfattas lite jul-ish. Amaro Montenegro gör sig bäst med bara en massa is, men passar också i en tämligen enkel highball där den lätta karaktären inte försvinner.
Med mycket fokus på apelsin, utan att innehålla ett uns juice, är Bologna Highball är en snäll drink med låg alkoholhalt och faktiskt så o-bitter att jag var tvungen att stänka i lite extra strävhet. Dessutom blev det den sista drinken på Granny's Gästgifveri, för nu har vi äntligen fått komma hem igen!

Bologna Highball

¼ apelsin, skuren i mindre bitar
6 cl Amaro Montenegro
2 cl orgeat
1 stänk Angostura Orange Bitters
12 cl ginger ale

Varva apelsin med iskuber i ett highballglas och bygg på med Amaro Montenegro, orgeat och bitters. Fyll upp med ginger ale och rör om hastigt.

(Eget recept.)