Marrakesh Daiquiri

Jag älskar obskyra livsmedel och kan betrakta dom i butik som om jag var på Louvren. Men jag bor i en sörmländsk småstad och utöver en trevlig liten thailivs begränsas utbudet av dessa varor till en stor svensk kedja på tre bokstäver. Åren efter millennieskiftet blomstrade affären av spännande hyllmeter som idag har krympt till nästan ingenting. Känns det som. Eller så handlar det bara om att couscous inte längre ter sig särskilt exotiskt och ketjap manis står bland övrig soja.
I vilket fall står en stackars hyllspalt kvar med obekanta burkar uppdelade efter amerikanskt, asiatiskt, mellan östern och, eh, finskt. Det senaste jag fick med mig hem från mellanösternsektionen var en burk dadelsirap. Och det kanske inte kvalar in som obskyrt, men det är i alla fall något jag inte provat förut.
Vad den än egentligen är tänkt att användas till så går den fint ner i en daiquiri. Den smakar mycket mer dadel än vad etiketten ger sken av och blir lite för kraftfull som ensam smaksättare, men lika delat med en neutralare sötning och några kryddiga bitters flyger den daiquirin direkt från Havana till en hektiskt marockansk marknad.

Marrakesh Daiquiri

3 cl kubansk guldrom
2 cl mörk jamaicansk rom
2 cl limejuice
1 cl dadelsirap
1 cl råsockerlag
1 lätt stänk Bitter End Moroccan Bitters

Skaka med is och sila upp i ett kylt cocktailglas.

(Eget recept.)

Macadamia Nut Chi Chi

Trots att jag älskar kokos är Piña Colada en av dom tristaste drinkar jag känner till. Den är för söt, för stor, för endimensionell och jag får huvudvärk av den. En Chi Chi är en Piña Colada på vodka och det låter knappast roligare, men å andra sidan går det ner så ofantligt mycket ananasjuice i dom båda att du ändå inte känner av spritbasen. Men...

För ungefär ett år sedan köpte jag en flaska macadamianötlikör från Trader Vic's utan att ha haft så mycket kul med den sedan dess. Det kryllar helt enkelt inte av recept på macadamianötdrinkar, men i Beachbum Berry Remixed råkar det finnas en Macadamia Nut Chi Chi som jag nästan motvilligt mixade ihop härom veckan.
På dom flesta plan är det fortfarande en Piña Colada vi har att göra med. Den saknar citrus, den är enorm och den har en brain freeze-effekt, men tillskottet av den lätt smöriga macadamianöten ger den trots allt ett visst djup och gör den betydligt mer spännande än båda sina föregångare. Att den dessutom ska vara en hawaiisk twist på Chi Chi på 60-talet bidrar med en extra tropisk aura.
Inget jag kommer dricka varje helg, men nästa gång jag vill ha en drink som är så matig att man kan hoppa över middag - då väljer jag den här.

Macadamia Nut Chi Chi

6 cl vodka
3 cl macadamianötlikör
3 cl Coco Lopez Cream of Coconut
12 cl ananasjuice

Mixa med rikligt med iskuber till önskat slushig konsistens och häll upp i ett rymligt highballglas.

(Recept från Beachbum Berry Remixed, Jeff Berry, 2010.)

MxMo CVI: Spring Break // Pistachio Planter's

Hey, it's Mixology Monday! February's theme is "Spring Break", and looking out the window, that seems like eight million years away. Anyway, let out host, Joel DiPippa of the great Southern Ash blog, explain this idea deeper to you in his announcement post, but basically, it's about whatever spring break, or just spring, means to you. And to me, it means prepping the balcony for the (hopefully) bright times ahead. You know, the bamboo walls, the mint plants, the polyresin macaw and the 4ft pink flamingo... setting up our little tropical paradise for another unpredictable Swedish summer.

I like my spring drinks a little more lightweight than the full-blown tiki numbers we happily gulp for the rest of the season, so here's a Planter's Punch with a nutty twist that I started experimenting with last spring without nailing it. It's much better this time around.

Key ingredient here is a weird pistachio flavored rum sort of spirit, made from sugar beets, by Swedish Träkumla Rom. It's fun booze, but not really that good. It has an overwhelming oiliness to it and the flavor is really unsmooth. But in mixed drinks, it works well in small amounts, only hinting at the pistachio. Like in this one. And paired with pear juice, it actually ends up quite awesome.

I feel that the Pistachio Planter's has a familiar tiki structure with a robust rum base, refreshing fruit juices and underlaying spices, but it's not too heavy or dead-serious. And it's in a seasonal limbo with both the flavors of the winter behind and those of the summer to come. Perfect for, say, mid-April drinking.

Pistachio Planter's

1½ oz. dark Jamaican rum
½ oz Träkumla Altissima Pistage
¾ oz. demerara sugar syrup
½ oz. lime juice
½ oz. pear juice

¼ oz. Don's spices #2*
1 dash Barkeep Saffron Bitters

Shake with crushed ice and pour unstrained into a tall glass. Garnish with mint and shelled pistachio nuts.

*Don's spices #2: Equal parts pimento dram and vanilla syrup.

My Small Love

Första mötet med en shrub är en märklig upplevelse. Vad är det egentligen?

En shrub behöver bara innehålla tre ingredienser: Vinäger, socker och valfri frukt eller bär. Den blir inte tillräckligt söt för att funka som syrup och inte heller syrlig nog att ersätta citrusjuice i en drink. Framför allt bidrar en shrub med en rejäl vinägersmak.

Plötsligt blir jag väldigt konservativ. Vinäger hör hemma på en sallad. Punkt. Och det är anledningen till att jag inte vågat mig på en shrubdrink förrän nu.

My Small Love är ett litet bubbelnummer för Alla hjärtans dag med en tranbärs- och douglasgrankryddad shrub från Shrub & Co som nyckelingrediens. Efter detta vet jag att vinäger har andra användningsområden än inläggningar och salladsdressing. Shrubben känns helt självklar tillsammans med gin och vermouth. Vinägern märks tydligt, men smakar friskt och precis lagom surt. 

Jag förutspår att shrubexperimenten kommer dugga tätt i vår.

My Small Love

4 cl gin
2 cl Shrub & Co Cranberry Douglas Fir 
2 cl Cinzano Rosé
2 cl citronjuice
6 cl mousserande rosévin

Skaka gin, shrub, vermouth och citron med is och dubbelsila ner i ett champagneglas. Fyll upp med mousserande rosévin och garnera med ett citronskal.

(Eget recept.)

Jump Up and Kiss Me

Här i köket har vi ju som tradition att göra en drink för Alla hjärtans dag, men  till dom blott två Valentine's som passerat under bloggens existens har vi ännu inte lyckats presentera ett tikinummer som passar högtiden. Men om det finns en tikidrink som heter Jump Up and Kiss Me så hör den absolut hemma på Alla hjärtans dag-menyn.

Drinken, som egentligen är uppkallad efter en blomma, hittade jag i Jeff Berry's Potions of the Caribbean och ska enligt författaren funnits i ett reklamblad för Galliano på 60-talet. Och det låter inte orlimligt, för det är verkligen Galliano som spelar huvudrollen här.

Jag kan inte säga att jag har upptäckt en ny favoritdrink. Dels är jag inte superglad i drinkar som mixas lääänge, men framför allt har jag svårt för cocktails som främst handlar om socker. Här gillar jag mötet mellan Galliano och ananas, men sötman är verkligen tung och faller mig inte riktigt i smaken.

Men Jump Up and Kiss Me är trevlig för ögat och vi har alla ett par såna vänner, eller kanske en egen Valentine, som vill sina drinkar söta, lagom komplexa och inte för spritiga. Då är detta en perfekt bjuddrink medan du själv sippar på en Zombie.

Jump Up and Kiss Me

4 cl gyllene Barbadosrom
4 cl Galliano
4 cl ananasjuice
1 cl Apricot Brandy
1 cl citronjuice
1 äggvita

Mixa med 2 dl krossad is på hög hastighet i 45 sekunder och häll upp i en stor cognacskupa.

(Recept från Potions of the Caribbean,, Jeff Berry, 2013.)

Forever and Evergreen

Douglas Fir Eau de Vie från Clear Creek Distillery var mitt enda planerade inköp i New York förra våren. Jag hittade den lilla dyra flaskan i ett av credskåpen på Astor Wines och väl hemma igen förblev den oöppnad. Jag ville spara första sippen till jul. Men jag jobbade. Jag tänkte testa den till nyår. Men jag jobbade. Så jag lyfte på korken en vanlig sketen måndag istället.

Det är ett vackert hantverk. Eau de vie gjord på skott från lokala douglasgranar kring Portland. Helt naturligt grön. Och stark. Alkoholhalten klockar in på nästan 48 %. 

Smakmässigt lär dock inte alla bli imponerade. Det är som att dricka en spritindränkt julgran. Och även om det ligger närmast till hands att jämföra drycken med en riktigt robust gin så är den trots allt en eau de vie. Surheten, som får vissa att hata all brandy. är påtaglig och den ger också ett tydligt oljigt intryck. Men om man gör sig besväret att faktiskt få ta i en flaska så har man nog redan en klar bild av vad det är man betalar för. Undertecknad älskar både idén om och smaken av att dricka träd.

Att göra något Martini-ish av Douglas Fir Eau de Vie är kanske inte det bästa sättet att använda den, men jag ville provköra den i avskalad drink och det var så Forever and Evergreen uppstod. Annars kan jag tänka mig - utifrån den övermäktiga smaken - att den fungerar bäst som smaksättare i mindre mängder tillsammans med gin eller vodka. Eller bara rent. Hur man än gör lär det bli en smakupplevelse som inte liknar något annat.

Forever and Evergreen

4 cl Clear Creek Douglas Fir Eau de Vie
1 cl Lillet
1 stänk Regency Juniper & Apricot Bitters

Rör med is och sila upp i ett kylt cocktailglas. Garnera med citronskal.

(Eget recept.)

MxMo CV: Brace Yourself // Sjörök

It's Mixology Monday again and the fitting theme for awful January is Brace Yourself. Let our host and house doctor explain this idea with an announcement post on his Doc Elliott's Mixology blog, but in short, it's about the drinks that keep you warm during these winter months. 

Sjörök ['ɧœ:rœ:k] is Swedish for sea smoke - the natural phenomenon occurring when cold winds blow over warmer water and a white "smoke" appears on the sea surface (I think... I'm no meteorologist). And smoke is what this drink of the same name is about.

I'm not really into hot drinks, but after December's holiday cocktails I just want something warm in another way than the cinnamon-allspice-clove kind of warm.
Drinking Sjörök is like sipping on a campfire with its double dose of smoke from Islay scotch and a good pour of Lapsang Souchong, but with a little sugar and the subtle fruitiness of Cherry Heering, it's never overwhelming. It's robust and rustic and, most important, it warms you up inside. We need that here in the cold dark north.
Like I said, alcoholic hot drinks are normally just not my cup of black coffee, but when the temperature drops below the Fahrenheit zero - like it did the other day - a concoction like this sits damn fine.

Sjörök

2 oz. Islay scotch
¾ oz. Cherry Heering
¾ oz, dark muscovado sugar suryp (1:1)
1 strip orange peel
dash Fee Brothers Black Walnut Bitters
4 oz. hot Lapsang Souchong tea

Combine in a pre-heated mug, saving the tea for last, and stir well. Garnish with a burnt cinnamon stick.