Norwegian Paralysis

Nu  har det blivit ett glapp mellan blogginläggen igen och det beror uteslutanden på glappet i mitt högra nyckelben. Jag kan lyfta armen någon centimeter mer för var dag som går sedan fadäsen med cykeln, men att skaka en drink är än så länge en alldeles för provocerande rörelse (min vänstra sida är helt värdelös, så jag tänker inte ens försöka). Doktorn sa också att jag inte sa blanda morfin och alkohol. Hon kan ha rätt i det.

Nu har jag åtminstone kommit tillräckligt långt i rehabiliteringen för att kunna skriva om drinkar jag HAR druckit och en av dom jag hann göra innan den förbannade frakturen var Norwegian Paralysis. Det var dessutom den första drinken jag testade ur den fantastiska Smuggler's Cove-boken som vi ska ägna lite extra tid åt en annan gång.

Akvavit och tiki är inte en självklar duo men det har gjorts förr och här - sprungen ur mer självklara Polynesian Paralysis - blir resultatet paralyserande gott. Jag är helt kär i den här drinken. Plötsligt känns det som att akvavit aldrig druckits med annat än ananasjuice och apelsin och den där lilla hinten av mandel är liksom pricken över i. Helt fantastiskt. 

Egentligen blev ju det här en Danish Paralysis. Och den kan vara Swedish också beroende på vilken akvavit du föredrar.

Norwegian Paralysis

4½ cl akvavit

4½ cl ananasjuice

4½ cl apelsinjuice

1½ cl citronjuice

1½ tsk orgeat

1½ tsk råsockerlag

Skaka med krossad is och sila ner i ett collinsglas fyllt med färsk krossad is. Garnera med en citronklyfta och ett pappersparasoll.

(Recept från Smuggler's Cove, Martin Cate & Rebecca Cate, 2016.)

Black Widow

Man måste ju ta hand om sina slattar. Den här gången var en en mindre modell Southern Comfort jag behövde förbarma mig över.

Jag minns inte när jag köpte den, men det var längesen och den har varit svår att dricka upp. Tydligen ogillar jag Southern Comfort på samma sätt som jag ogillar cola - jag fattar liksom inte vad det ska smaka. Och det är inte på ett Fernet Branca-sätt, utan bara på ett endimensionellt och tråkigt vis. En studentfirare som shottar Minttu tycker säkert att SoCo är komplex skit. Det är ungefär på den nivån den aprikoskryddade whiskeylikören ligger. 

Det konstiga är att Trader Vic verkade ÄLSKA Southern Comfort och inkluderade den i en uppsjö recept i sina böcker. Black Widow hittade jag i Trader Vic's Tiki Party! som tyvärr inte är skriven av Vic Bergeron själv (det finns många skäl att undvika den här boken, men vi tar det en annan gång).

Hur var drinken? Min sambo gillade den och jag har inga anledningaratt misstro hans smaksinne, så något gott förde den ju med sig. Själv tyckte jag det var en daiquiri som inte riktigt gick ihop. Den var frisk, mild och... ganska spretig. Men av dom få Southern Comfort-cocktails jag provat var det ändå den bästa. Ett värdigt avslut för den stackars flaskan.

Black Widow

4 cl valfri mellanmörk rom (Mount Gay Eclipse här)

2 cl Southern Comfort

2 cl limejuice

1 tsk sockerlag

Skaka med is och sila ner i ett kylt cocktailglas.

(Recept från Trader Vic's Tiki Party!, Stephen Siegelman, 2005.)